!
jaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatar
jaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälv
jaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälv
jaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälv
jaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälv
jaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälv
jaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälv
jaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälv
jaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälv
jaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälv
jaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälv
jaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälv
jaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälv
jaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälv
jaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälv
jaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälv
jaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälv
jaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälv
jaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälv
migsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälvjaghatarmisjälvjaghatarmigsjälv
En vanlig dag
:S
jag blir knäpp snart verkligen, hur fan kan man bli så förändrad av en annan männsika?
när jag är runt dig så blir jag som en helt annan person, och det är verkligen inte bra,
om jag bara kunde vara mig själv, så kanske det skulle vara mig som du vill ha.
men nej, jag har för mycket stolthet i kroppen för att visa det,
fan. du har ju flickvän, så vad vill du mig? när du skriver och pratar med mig,
då rasar allt samman igen, herregud vi hade ju inte pratat på så lång tid
och saker och ting började gå bra för mig. eller ja egentligen inte,
allt gick skit och det gör det fortfarande men du var inte alltid i mitt huvud då iallafall,
men nej så fort du hör av dig då blir jag helt lost.
varför?
jag har ju så svårt att erkänna att det är dig jag vill ha,
egentligen så låtsas jag ju om att jag inte alls är intresserad.
men varför?
du har ju sagt att du tycker om mig, du har ju fan frågat om jag ville komma och bo hos dej,
varför är ja då så otroligt störd och inte säger vad jag vill?
om det skulle gå vägen.. om det kanske skulle bli något igen,
skulle jag ta den chansen då?
mina kompisar säger emma det spelar ingen roll att du är tjock,
han vill ju ha dig iallafall,
men nej min vikt kommer alltid först, jag vill inte träffa dig förens jag blivit smal.
tänk jag ber dig dra åt helvete, har sagt att du är störd och att jag har en annan,
men egentligen så bantar jag så att du ska tycka att jag är snygg?
fan du har verkligen tagit över min hjärna.
nu sitter jag här i min säng och suckar.
jag längtar verkligen, det finns inget annat som jag vill
än att vara hos dej just nu, och få sitta i din famn, vara nära
och få säga vad jag egentligen tycker.
nadaa
jag vill verkligen ha min barbie
saknar min barbie så otroligt mycket..
känns som om jag går sönder snart utan.
fan egentligen. tack alla som försöker,
vill bara be om ursäkt för att jag inte kan tacka och ta emot just nu,
jag orkar inte.
jag vill bara vara för mig själv,
och grubbla över mina misstag.
finns ingen ork
jag är verkligen inte pepp,
vill bara ligga hemma på rummet med musik i öronen
och en stor flaska hb.
i morgon så blir det antagligen samtal,
kul
men måste.
fan jag vill inte prata..
jag vill bara vara för mig själv,
men jag måste,
tydligen.
aja
får väl försöka sova nu.
godnatt
:'(
jag vet inte vad jag ska göra,
musiken räcker inte länge till känns det som,
fan..fan..fan
JAG ÄR SÅ JÄVLA PSYKOPAT!!!!!
JAG KLAGAR PÅ ATT INGEN FÖRSTÅR SIG PÅ MIG
MEN DET ÄR VÄL KLART ATT INGEN GÖR
INTE ENS JAG SJÄLV GÖR JU DET FÖR FAN
ge mig alkohol.
varför skickar jag iväg folk?
jag vill ju inte det egentligen?
aja. nu går vi ut och letar kuk
!!!!!!
P¨Å ALLT SOM HÄNDER I MITT LIV.
ALLT SKITER SIG, JAG MENAR VERKLIGEN ALLT
fan fan fan fan fan
skolan är åt helvete,
jag har inga pengar,
jag får inte in några pengar.
bråk med familjen,
ingen förstår sig på mig,
inte ens min bästa kompis.
jag får inte äta mat,
jag är fet
jag får inte ens dricka alkohol
fan, alltså.
och det absoult värsta, men gjorde så att jag
stryker med snart alltså, det kan jag inte ens säga,
helt sjukt, - jag är helt sjuk i hela jävla huvet.
orkar mer.
MC DONALDS!!
så jävla sugen på nuggets!!!
seriöst vaarför måste just jag banta, varför kan jag inte bara
vara smal som alla andra som är smala..
varför skulle just jag födas med massa fettceller :'(
UUH JAG GRÅTER SERIÖST!
men jag måste, jag måste verkligen klara det.
för jag ska bevisa det,
för dig,
och för alla andra.
men det är fan inte så jävla lätt med tanke på att man har massa
annat i skallen också,
fittkuk äckel skolan,
all frånvaro, alla jävla ig'n som jag måste klara av
SUUUUCK
skjut mig nu tack.
psyyyyk
faaaan jag hatar vinter jag blir alltid
lika jävla förbannat deprimerad :(
syyyyyyynd, och nu när jag inte får dricka alkohol längre,
asså seriöst. jag pallar fan inte!!
AAAAAH
tycker verkligen synd om människorna som möter mig nu,
har redan blivit osams med två idag.
förlåt men jag är fan weard.
lördag
det är helt sjukt, jag känner mig helt hjärndöd,
tankarna flyger runt i huvet på mig
fram och tillbaka,
tänk om, eller tänk om, TÄNK?
och jag förstår inte hur folk kan skratta,
det är inte kul.
herregud vi kunde ha dött.
4. NU FÖR HELVETE
det är verkligen helt jävla sjukt hur man kan ha låtit det gått så jävla långt? eller hur!!
usch jag mår fan illa.
är det på riktigt?
ibland börjar jag fan fundera på vad som finns innanför pannbenet.
killar tror dom verkligen att dom kan behandla oss hur fan dom vill?
eller är dom så jävla iqbefriade att dom inte fattar att det känns även fast man ler.
HALLÅ?!
om du knullar med en annan tror du att det inte gör något då?
om du strular med en annan det är klart att det fortfarande känns lika hårt!
vart står man egentligen? jag fattar verkligen ingenting.
man är en jävla leksak. det känns verkligen så,
men flickor SMILE så blir allt bättre, eller hur?
not
aaaaaaaaaah
du sa till mig att du inte ville ha något med mig att göra bla bla bla,
du lovade saker som att du skulle ringa och andra saker, men nej det sket du bara i
aja vad skulle jag göra? det fanns ingenting som jag kunde göra!!!
jag fick bara acceptera det och gå vidare,
men
sen när du fått haft ditt roliga då vill du ha mig tillbaka?!
MEN HALLÅ jag kanske inte vill det då? jag kanske har gått vidare, försöker iaf.
men nej då sitter du fast som en jävla böld i röven
ringer ringer ringer, fast jag var ärlig och sa nejtack, jag vill inte prata med dej just nu.
fatta fatta fatta..
jag vill ha mitt eget liv.
vad händer nu?
det känns lite konstigt, men men
hoppas bara att allt löser sig.
känns som som alla hittar på sin egen version. hmf