emmaaa ",

det känns som om jag står i ett rum och skriker,
men ingen märker något.
det finns så mkt tankar och funderingar i mitt huvud
så att ja knappt står ut längre..
varför kan jag inte bara säga vad ja tycker och tänker?
så här kan jag ju inte hålla på iaf, att bara låta
människor hålla på och hunsas med mig,
- jag mår inte bra av det.
men ändå så säger jag ingenting, visst det blir säkert bättre
om jag säger att, jag blir svartsjuk. jag vill också vara med.
eller förlåt för att det inte verkar som om jag bryr mig,
men jag orkar inte just idag därför att.. osv.
eller det som jag går och tänker mest på just nu,
varför pratar jag inte om det med någon?
fan, jag blir bara så himla besviken på mig själv.
allt blir bara fel hela tiden, förlåt mig.